Nu börjar allt komma på sin plats, skönt det! Trivs som skidårkaren med Blå Super under skidorna :-)

Körde första riktiga träningspasset idag, sprang/gick i 2h, uppför och uppför. Målet var att nå toppen på skidbacken men efter 1 timme och 20 minuter så gav jag upp, ingen topp syntes till! Vågar inte pressa på allt för hårt med mitt knä som är förhållandevis nyss genomgånget, får hålla tillbaka lite! Men upp ska jag, och detta helst innan snön kommer, för sen blir det halt.

Tror att det kan vara ca 10 km upp till toppen, det blir ett fint stavgångspass om man skall ta sig till toppen, och det är inte de lättaste 10 km, bitvis är det svarta pister!!

Vädret här är än så länge som hemma kan jag tro, mellan 5-10 grades och dis/regn. Men var nere i "Vallage" igår och pratade med lite ortsfolk och närga pratade om snöstorm nästa vecka, vet inte om de fått denna information från väderprognoser eller om det är så varje år, att det kommer ett snöoväder. Men det får tiden visa! Blir det snöstorm så kan jag i alla fall meddela att jag kommer att befinna mig i Jacuzzin som finns på altanen och mysa :-)

På måndag så skall jag träffa Maria Lundberg, hon är Whistler Nordics headcoach, hon vill att jag skall vara tränare i vinter för deras unga förmågor, låter som en riktigt utmaning tycker jag, men jag är riktigt sugen på att eventuellt ta mig an detta uppdrag! Perfekt för att få engelskan samt att kanske även få in foten i klubben och köra lite tävlingar för dom...

Dagens mat blev en god köttfärsås med pasta, en välbehövlig sådan!

Och vet ni, vi har sett en mus i huset, Sherry vår husägare lovade att komma med en musfälla på söndag men vi får se om vi inte finner ett eget sätt att få tag i detta lilla djur, han äter nämligen upp våran hushållsrulle :-P

Keep in touch!

/Emil Svensson

Här kommer lite bilder:

Vårat hus-

Mattias första dagen i Vancouver-

Dages träning-

Det är brant!!!!-

Hey,

Nu har vi precis hunnit komma till rätta i huset slottet, pratat med Sherry som äger denna lyxkåk, för det är vad det är. Här finns allt och lite till!

Igår lokal tid kom vi till Vanocuver, detta utan vår kära Simon, hemskthemskt, du är saknad här, hoppas att du snart dyker upp! Läs mer om Simons otur på: http://utters.blogg.se/

I alla fall, vi checkade in på ett Hostel i Vancouver, vi gick senare på kvällen ut och åt en riktigt god hamburgare, "better then Burger King and cheaper then Mc Donalds" var deras slogan, och jag tror att både jag och Mattias var överens om den saken.

Dagen till ära har vi hunnit fixa Security Insurance Number, ett måste om vi skall kunna få jobba, så nu har vi allt nödvändigt, SIN nummer och visum!

På bussen till Whistler så satt vi och spanade in den vackra naturen, den är verkligen storslagen, vi fantiserade också en hel del om huset, vi har fått så fina bilder på det så förväntningarna var minst sagt höga. När vi väl var framme och stod framför dörren till huset så var vi spända, spända på vad som komma skall, vi öppnade dörren och det var inte alls som vi hade tänkt oss, utan som ni säkert redan förstått på inlednigen MYCKET bättre,:)

Så nu sitter vi i soffan med fötterna på borde, nymasserade i en jacuzzi och med en takhöjd på fem meter huvudena.

Imorgon skall jag göra första träningspasset i Whistler, detta dock utan snö. Den kommer när som helst sägs det!

Nu ska vi sova, klockan 23:30 här!

Hej,

Nu är vi på väg, på väg mot främmande marker, nytt språk, nya människor, nya värderingar. På väg mot något nytt, något spännande och oförutsägbart. Jag, Mattias och Simon!

Idag var första dagen på länge som jag kände mig avslappnad, kanske var det för att allt med packning, papper och andra förberedelser blev klart igår kväll, det fanns ju inte så mycket mer som jag kunde påverka. Det jag kände efter att jag var säker på att jag hade med mig imorses var plånbok, pass, visum, telefon och flygbiljetterna. Jag tror att ni känner igen er i det, att man står och "klappar" sig på fickorna innan man lämnar hemmet...

Första avksedet kom redan i Torsdags, Lovisa sötis lämnade mig för att fira sin mammas 60 årsdag i Tyskland. En tungt bit i det hela är dessa avsked, denna gång kom dom i etapper. Först Lovisa, Slalomvägen och Lingonstigen på Fredags kvällen, de skulle till Spanien och mamma imorses vid tågstationen, lilla mor var verkligen ledsen. Vid varje avsked försökte jag visa mig stark, tror jag lyckades ganske bra men när man vänder ryggen till så kommer klumpen i halsen och en och annan tår trillar ner för kinden. Fast tror att det är ganska naturligt, och tur är väl det att man tycker det är tråkigt att lämna sina när och kära...

Imorgon kl 11:30 går planet, Simon kommer vi möta upp på Arlanda. Innan dess så skall vi hinna med en god natts sömn, en stadig frukost och en lättare lunch på flygplatsen.

Just nu längtar jag åt två håll, hem till tryggheten och iväg till Whistler, jag är så nyfiken på naturen, på fjällvärlden just nu. Jag vill snarast möjligt knyta skorna på fötterna och vandra upp, upp mot himlen och där se ut över Whistler.

Snön komme i mitten på november, då blir det SKIDÅKNING, kan knappt berga mig :D

/Emil