Tiden går fort, nu har vi varit i stora landet Canada en hel vecka, för stort är det, så stort att det kan titulera sig som världens andra största land, detta är kunskap som min kära farfar givit mig.

Veckan har innehållt blandade saker, vi har stött på första svensk, vi har varit på jakt efter jobb, vi har tränat, vi har fått tränigsverk, vi har fått ögonmassage, och vi har stött på en hel del skit, dock inte den skit du som läsare just nu tänkter på, utan ta ordet för vad det faktiskt är. Vi har stött på mängder av skit, och inte vilken skit som helst, utan björnskit, eller om man väljer att kalla det björn spillning. I alla fall, under löpturen mot fjälltoppen (den fjälltopp som vi aldrig nådde), så sprang vi förbi flertalet skithögar, jag trodde ju "skit" hårt på att det var skit från något "vanligt" djur så som älg eller något, Karlsson däremot gick och var rädd att det var björn, jag tyckte mest att han snackade "skit", visst finns det björn tänkte jag men inte så nära bebyggelse och framförallt inte i den mängden som vi hade sett, vi släppte i alla fall detta med skit för ett tag...

Dagen efter gick vi ut på en promenad i det soliga Whistler för att få lite ögonmassage, för det kan jag lova att man får här, vilken natur. Vi bor i en dal med 2400 meter höga bergsmassiv runt om oss, dessa är klädda med vit fin snö. Under vår mäktiga promenad så träffade vi en svensk, skönt att få snacka med någon mer än Karlsson, nej då, jag trivs mycket bra i hans sällskap. I alla fall, vi pratade en ganska lång stund med svensken vid namn Jonas. Efter ett tag så började vi berätta om träningspasset mot toppen, just precis, den vi aldrig nådde. Han ser lite förvånad ut, han frågade om vi inte visste att backarna var avstängda för tillfället. Nej, svarade vi osäkert och undrade givetvis varför. Då säger Jonas att det är på grund av alla björnar, de har nämligen sökt sig väldigt långt ner i dalen mot vanligt, detta påg grund av det bistra vädret som varit uppe på höjderna.

Nu fick jag äta upp att jag inte trodde på Karlsson, det var bara att bita i det sura äpplet och inse att man haft fel. Karlsson blev nöjd, jag blev mindre nöjd och båda blev lite konfunderade. Nu när vi går ute så spanar vi hela tiden ut i skogen, tänk vad häftigt att få springa på en björn...

Jobb, kanske den tråkigaste biten i det hela men den viktigaste. Ser ut som om vi har fixat detta redan, vi har blivit erbjudna jobb som städare. Vi har som sagt bara blivit lovade, vi kan ju inte vara säkra på att det går i lås fören vi står med kvast i händerna, på fredag får vi veta mer om detta.

Vi har eventuellt blivit lovade att få gå på NHL match, Vancuver möter...ja, det har jag visst glömt bort, 26 december var det iaf. Då skulle vi åka buss ner, titta på matchen, äta mat och sen hem, detta totaly for free !

Jag har ockå varit i kontakt med Whistler Nordic Clubs Head Coach, hon vill ha mig som ledare i klubben, tycker att detta låter som en väldigt fin erfarenhet så jag kommer förmodligen att nappa på detta erbjudandet. Hon skulle också presentera mig för ett så kallad "undergrupp" till det Canadensiska landslaget, hon trodde att det fanns en möjlighet för mig att få vara med dem och träna, kanske inte varje pass men ibland. Jag hållar tummarna!!

Ni där hemma ligger säkert och trycker på snooze knappen och önskar att jobbet började en timma senare, jag kan då meddela er att jag tänker krypa ner under täcket och sova.