Tiden går fort, nu har vi varit i stora landet Canada en hel vecka, för stort är det, så stort att det kan titulera sig som världens andra största land, detta är kunskap som min kära farfar givit mig.

Veckan har innehållt blandade saker, vi har stött på första svensk, vi har varit på jakt efter jobb, vi har tränat, vi har fått tränigsverk, vi har fått ögonmassage, och vi har stött på en hel del skit, dock inte den skit du som läsare just nu tänkter på, utan ta ordet för vad det faktiskt är. Vi har stött på mängder av skit, och inte vilken skit som helst, utan björnskit, eller om man väljer att kalla det björn spillning. I alla fall, under löpturen mot fjälltoppen (den fjälltopp som vi aldrig nådde), så sprang vi förbi flertalet skithögar, jag trodde ju "skit" hårt på att det var skit från något "vanligt" djur så som älg eller något, Karlsson däremot gick och var rädd att det var björn, jag tyckte mest att han snackade "skit", visst finns det björn tänkte jag men inte så nära bebyggelse och framförallt inte i den mängden som vi hade sett, vi släppte i alla fall detta med skit för ett tag...

Dagen efter gick vi ut på en promenad i det soliga Whistler för att få lite ögonmassage, för det kan jag lova att man får här, vilken natur. Vi bor i en dal med 2400 meter höga bergsmassiv runt om oss, dessa är klädda med vit fin snö. Under vår mäktiga promenad så träffade vi en svensk, skönt att få snacka med någon mer än Karlsson, nej då, jag trivs mycket bra i hans sällskap. I alla fall, vi pratade en ganska lång stund med svensken vid namn Jonas. Efter ett tag så började vi berätta om träningspasset mot toppen, just precis, den vi aldrig nådde. Han ser lite förvånad ut, han frågade om vi inte visste att backarna var avstängda för tillfället. Nej, svarade vi osäkert och undrade givetvis varför. Då säger Jonas att det är på grund av alla björnar, de har nämligen sökt sig väldigt långt ner i dalen mot vanligt, detta påg grund av det bistra vädret som varit uppe på höjderna.

Nu fick jag äta upp att jag inte trodde på Karlsson, det var bara att bita i det sura äpplet och inse att man haft fel. Karlsson blev nöjd, jag blev mindre nöjd och båda blev lite konfunderade. Nu när vi går ute så spanar vi hela tiden ut i skogen, tänk vad häftigt att få springa på en björn...

Jobb, kanske den tråkigaste biten i det hela men den viktigaste. Ser ut som om vi har fixat detta redan, vi har blivit erbjudna jobb som städare. Vi har som sagt bara blivit lovade, vi kan ju inte vara säkra på att det går i lås fören vi står med kvast i händerna, på fredag får vi veta mer om detta.

Vi har eventuellt blivit lovade att få gå på NHL match, Vancuver möter...ja, det har jag visst glömt bort, 26 december var det iaf. Då skulle vi åka buss ner, titta på matchen, äta mat och sen hem, detta totaly for free !

Jag har ockå varit i kontakt med Whistler Nordic Clubs Head Coach, hon vill ha mig som ledare i klubben, tycker att detta låter som en väldigt fin erfarenhet så jag kommer förmodligen att nappa på detta erbjudandet. Hon skulle också presentera mig för ett så kallad "undergrupp" till det Canadensiska landslaget, hon trodde att det fanns en möjlighet för mig att få vara med dem och träna, kanske inte varje pass men ibland. Jag hållar tummarna!!

Ni där hemma ligger säkert och trycker på snooze knappen och önskar att jobbet började en timma senare, jag kan då meddela er att jag tänker krypa ner under täcket och sova.

Nu börjar allt komma på sin plats, skönt det! Trivs som skidårkaren med Blå Super under skidorna :-)

Körde första riktiga träningspasset idag, sprang/gick i 2h, uppför och uppför. Målet var att nå toppen på skidbacken men efter 1 timme och 20 minuter så gav jag upp, ingen topp syntes till! Vågar inte pressa på allt för hårt med mitt knä som är förhållandevis nyss genomgånget, får hålla tillbaka lite! Men upp ska jag, och detta helst innan snön kommer, för sen blir det halt.

Tror att det kan vara ca 10 km upp till toppen, det blir ett fint stavgångspass om man skall ta sig till toppen, och det är inte de lättaste 10 km, bitvis är det svarta pister!!

Vädret här är än så länge som hemma kan jag tro, mellan 5-10 grades och dis/regn. Men var nere i "Vallage" igår och pratade med lite ortsfolk och närga pratade om snöstorm nästa vecka, vet inte om de fått denna information från väderprognoser eller om det är så varje år, att det kommer ett snöoväder. Men det får tiden visa! Blir det snöstorm så kan jag i alla fall meddela att jag kommer att befinna mig i Jacuzzin som finns på altanen och mysa :-)

På måndag så skall jag träffa Maria Lundberg, hon är Whistler Nordics headcoach, hon vill att jag skall vara tränare i vinter för deras unga förmågor, låter som en riktigt utmaning tycker jag, men jag är riktigt sugen på att eventuellt ta mig an detta uppdrag! Perfekt för att få engelskan samt att kanske även få in foten i klubben och köra lite tävlingar för dom...

Dagens mat blev en god köttfärsås med pasta, en välbehövlig sådan!

Och vet ni, vi har sett en mus i huset, Sherry vår husägare lovade att komma med en musfälla på söndag men vi får se om vi inte finner ett eget sätt att få tag i detta lilla djur, han äter nämligen upp våran hushållsrulle :-P

Keep in touch!

/Emil Svensson

Här kommer lite bilder:

Vårat hus-

Mattias första dagen i Vancouver-

Dages träning-

Det är brant!!!!-

Hey,

Nu har vi precis hunnit komma till rätta i huset slottet, pratat med Sherry som äger denna lyxkåk, för det är vad det är. Här finns allt och lite till!

Igår lokal tid kom vi till Vanocuver, detta utan vår kära Simon, hemskthemskt, du är saknad här, hoppas att du snart dyker upp! Läs mer om Simons otur på: http://utters.blogg.se/

I alla fall, vi checkade in på ett Hostel i Vancouver, vi gick senare på kvällen ut och åt en riktigt god hamburgare, "better then Burger King and cheaper then Mc Donalds" var deras slogan, och jag tror att både jag och Mattias var överens om den saken.

Dagen till ära har vi hunnit fixa Security Insurance Number, ett måste om vi skall kunna få jobba, så nu har vi allt nödvändigt, SIN nummer och visum!

På bussen till Whistler så satt vi och spanade in den vackra naturen, den är verkligen storslagen, vi fantiserade också en hel del om huset, vi har fått så fina bilder på det så förväntningarna var minst sagt höga. När vi väl var framme och stod framför dörren till huset så var vi spända, spända på vad som komma skall, vi öppnade dörren och det var inte alls som vi hade tänkt oss, utan som ni säkert redan förstått på inlednigen MYCKET bättre,:)

Så nu sitter vi i soffan med fötterna på borde, nymasserade i en jacuzzi och med en takhöjd på fem meter huvudena.

Imorgon skall jag göra första träningspasset i Whistler, detta dock utan snö. Den kommer när som helst sägs det!

Nu ska vi sova, klockan 23:30 här!

Hej,

Nu är vi på väg, på väg mot främmande marker, nytt språk, nya människor, nya värderingar. På väg mot något nytt, något spännande och oförutsägbart. Jag, Mattias och Simon!

Idag var första dagen på länge som jag kände mig avslappnad, kanske var det för att allt med packning, papper och andra förberedelser blev klart igår kväll, det fanns ju inte så mycket mer som jag kunde påverka. Det jag kände efter att jag var säker på att jag hade med mig imorses var plånbok, pass, visum, telefon och flygbiljetterna. Jag tror att ni känner igen er i det, att man står och "klappar" sig på fickorna innan man lämnar hemmet...

Första avksedet kom redan i Torsdags, Lovisa sötis lämnade mig för att fira sin mammas 60 årsdag i Tyskland. En tungt bit i det hela är dessa avsked, denna gång kom dom i etapper. Först Lovisa, Slalomvägen och Lingonstigen på Fredags kvällen, de skulle till Spanien och mamma imorses vid tågstationen, lilla mor var verkligen ledsen. Vid varje avsked försökte jag visa mig stark, tror jag lyckades ganske bra men när man vänder ryggen till så kommer klumpen i halsen och en och annan tår trillar ner för kinden. Fast tror att det är ganska naturligt, och tur är väl det att man tycker det är tråkigt att lämna sina när och kära...

Imorgon kl 11:30 går planet, Simon kommer vi möta upp på Arlanda. Innan dess så skall vi hinna med en god natts sömn, en stadig frukost och en lättare lunch på flygplatsen.

Just nu längtar jag åt två håll, hem till tryggheten och iväg till Whistler, jag är så nyfiken på naturen, på fjällvärlden just nu. Jag vill snarast möjligt knyta skorna på fötterna och vandra upp, upp mot himlen och där se ut över Whistler.

Snön komme i mitten på november, då blir det SKIDÅKNING, kan knappt berga mig :D

/Emil